Sverige vann igår kvalmatchen mot Ungern inför 28000 åskådare. Biljetter på långsidan kostade en femhundring och som vanligt bjöds mycket torftig underhållning. Samtidigt österut spelade Finland 3-3 mot Tyskland inför 38000 åskådare, fler åskådare än vad det varit på svensk landslagsfotboll på mycket länge. Jag gissar att biljetterna inte var lika dyra i Helsingfors, och att matchen förmodligen var betydligt mer dramatisk/underhållande. SvFF håller med ett batteri av åtgärder, varav dyra biljetter är en, på att långsamt kväva svensk fotboll. Nu när landslaget står inför en mycket möjlig nedgång och utebliven mästerskapskvalifikation kan intresset rasa mycket snabbt och en sund förbundsledning bör försöka förebygga detta. Men självinsikten är inte på topp däruppe i förbundsskrapan, det är ett som står klart.

EM har inneburit bloggarstiltje för er favoritninja. Årets mästerskap var en seger för det fina i fotboll. Enligt Laberdäck spelade alla lag utom möjligtvis Grekland (undrar varför han vågade välja just de stackars förintade grekerna…) en offensiv fotboll.

Personligen sträcker jag mig till utse Spanien, Ryssland och Holland till fotbollens främsta ambassadörer och inspiratörer. Spanien bör vara en av historiens värdigaste segrare av ett VM eller EM. I min egen medvetenhet kommer endast Argentina 1986 i närheten.

Sverige inledde EM inspirerat och lovande, medan avslutningen kändes närmast förödmjukande. Till försvar för Sveriges ganska mediokra insats måste nämnas att vi i efterhand kan konstatera att vi spelade i dödens grupp.

Och imorgon återupptas Allsvenskan med hemmafajt mot Elfsborg. Djurgården har gjort en mini-fruktsallad och väldigt oväntat skickat iväg Sölvi till en dansk klubb som ingen hade hört talas om, tappat bort Quirino efter att han prövat lyckan i Sydkorea (!), samt köpt en lovande högerback, en erfaren tvåvägsfältare och en 24-årig division 1-back.

Lägg till att Super-Bo bjussat på en hejdundrande nyhet (som jag redan imorgon vill höra en ramsa om) och DIF får sägas ha gjort en av sina mest händelserika silly-säsonger.

Siggi verkar ha fattat galoppen om vad som gick snett i våras - det kämpades för dåligt. För knappt två månader var inte islänningen lika självkritisk när han besvarade vår fråga i ämnet. Nu är det dock dags att lägga våren bakom oss och hoppas på en kul sommar och höst. Kanske med inspiration från EM - Siggi och Paul?

Det är vad ryssarna gav oss igår. Tordmulen tippade innan EM att Sverige inte skulle klara gruppspelet, och Ryssland visade med eftertryck varför det blev så.

För Sveriges del gäller det nu att få ihop ett mittfältsspel som håller måttet. Vi har inte vunnit en mittfältskamp i mästerskapen sedan VM 2002 och kan inte fortsätta att ge bort det initiativet gratis. I vår bästa stund, EM 2004, sprang ändå Danmark och Italien i åttor kring våra spelare på mittplan medan de one-touchpassade sig till målchanser. Att vi sedan i sista minuten i båda matcherna kvitterade oss till slutspel har länge skymt det faktumet.

Kan vi inte spela ut motståndarna måste vi springa sönder dem. Och därför måste mittfältet byggas om. Många lag spelar nu med tre centrala mittfältare. Redan där har vi med våra två spelare ett underläge. Och det håller inte våra spelare för, oavsett om de heter Linderoth, Svensson, Andersson eller Källström.

Jag har på känn att de närmaste tre dagarna blir höjdpunkten i detta EM. Tyskland-Österrike ikväll med inbyggd hemmaplansdramatik för de på förhand "chanslösa" tyrolerhattarna, Italien-Frankrike imorgon i en avgörande match bara två år efter VM-finalen. Den matchen kryddas dessutom av ett Rumänien som kan förpassa båda stormakterna till EM:s snickarbod vid seger mot de redan kvartsfinalklara kanaltulpanerna i orange.

Och sedan Sverige-Ryssland på onsdag. En värdig avslutning av gruppspelet innan det är dags att hämta andan över midsommar. Det här blir fett.

Så står vi alla här, ungefär hela Sveriges fotbollsintresserade befolkning, minus trakterna kring Bjärred, med en kollektiv långnäsa som hade gett Borås skönhetsråd svår beslutsångest. Daniel Andersson gjorde det han skulle utan att briljera, men frågan är om någon annan verkligen hade gjort det lika bra. Lagerbäck - långnäsefolket 1-0. Sverige - Grekland 2-0.

—-

ZLAAAATAN!

Och sen drog jag den om Daniel Andersson i startelvan…

Någon annan anledning ser jag inte till deras "läckta" elva, där Daniel Andersson tar plats bredvid MCT på mitten. Smaka på den - Daniel Andersson - och säg att ni inte känner obehagliga EM 2000-vibbar. Vi saknar bara Yksel och JP för en komplett skräckelva.

Enligt artikeln ska Sverige föra spelet mot Grekland och det med ett snabbt bolltempo. SNABBT?!?! Jag såg sidleds-Danne på Stadion i våras och förvånades över hur lite han dominerade matchen. Det var varken snabbt eller offensivt. Och det mot ett inte helt imponerande DIF.

Jag är medveten om att jag sedan 5-6 år låst på Kungen, men är det inte något på tok om man inte lyckas utnyttja en spelare som startar i ett av världens 15-20 bästa lag?! Istället chockar Sverige med att plocka fram ett guldkorn ur ett mittenlag i Europas 30:e bästa liga.

Nej, det här kan inte stämma. Snart kommer nya nyheter väcka oss ur denna mardröm.

EDIT: H-e, Expressen säger samma sak. Jaja, nu har vi i alla fall något att skylla på om vi torskar.

Kanske är bra att för en gångs skull rikta uppmärksamheten mot landslaget och det snart stundande EM-slutspelet. Truppen var väl ganska given på förhand, spelarna som kom med på ett bananskal befinner sig lååångt från startelvan (Dorsin, Grankvist). I media fanns väl en viss osäkerhet kring anfallsbesättningen, men i och med Henrik Larssons återkomst tvekade nog aldrig Lagerbäck om uppsättningen, Markus Berg var förmodligen aldrig riktigt nära truppen.

—-

I startelvan är frågetecknen fler. Förutom de konstanta frågetecken som omger samtliga sex defensiva spelare som Lagerbäck helst vill starta med;

• Isaksson - bänkad i ett år.
• Alexandersson - egentligen mittfältare.
• Mellberg - svaga uppspel.
• Hansson - än svagare uppspel samt nyligen skadad.
• Nilsson - egentligen mittfältare eller åtminstone högerback.
• Linderoth - skadad i ett halvår, otränad.

är det även oklart hur man vill balansera offensiven med småskadade stjärnor som Ljungberg och Zlatan, kampen mellan Chippen och Sebastian Larsson, Källström eller inte, samt Zlatans anfallspartner.

—-

Ärligt talat. Det blir inget bra EM. För många av våra viktigaste spelare är osäkra kort. Det klarar inte en liten nation som vår.

—-

Dessutom gillar jag inte tanken på två röjbackande uppspelsinvalider i mittlåset. Och där Olof Mellberg har visat sin klass i försvarsspelet alltför många gånger har Petter Hansson svajat, i stort sett sedan den där idiotmatchen mot Spanien hösten 2006. Petter Hansson gör misstag. Kommer fel, snubblar, missar markering. Och kompenserar det inte med suveränt passningsspel. Jag hoppas på Majstorovic istället. Han gör ibland misstag men kompenserar åtminstone med andra kvaliteter.

Intresset för allsvenskan dök djupt och hårt med de tveksamma insatserna i slutet på vårsäsongen. De senaste veckorna har närmast liknat en DIF-detox då jag inte funderat på laguppställningar, nyförvärv eller ens om Kungen kommer få sitt genombrott i EM. Jag har behövt komma ner på botten för att samla ny energi, och med lite tur kan kommande EM-turnering ge just det.

Men nog fasen har EM-hajpen känts trögstartad?! Tyckte det tog fart när Henke tackade ja, för det är fantastiskt häftigt att han spelar sitt sjätte mästerskap. Men annars upplever jag det som att EM 04 och VM 06 var hetare historier.

Förresten, hur fasen har det hänt att vi svenskar har råd att vara endast halvintresserade av ett EM?! För tio år sedan hade kvalifikation till EM eller VM varit oerhört stort, efter fem raka mästerskap krävs det att värdnationen är ett bra semestermål för att få folk ur startblocken. Eller är det bara jag som känner så? Är jag mästerskapsblassé?

Tillbaka till El Rey - vad väntar han på egentligen? Ska det bli en landslagsstjärna av honom är det tamigfan dags att han börjar prestera under EM. Inget mer säkerhetsspel, inga mer halvdana insatser. För i helvete Kimpa - inspirera oss like it’s 2003!