Imorgon flyttar jag till förorten, efter 12 år som innerstadsbo och åtta år i Norrtull. Våren 2000 sprack IT-bubblan, jag upptäckte en ny tjänst som hette Napster, jag laddade ner Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg" från Napster och partajade till solen gick upp. Sommaren bjöd på fotbolls-EM, basketlinne, cykelgäng och hattningstävling i Hagaparken.

Våren 2000 lyssnade jag också på radio när blåränderna - med den klassiska mittfältsuppställnignen Abbe, Dorran, MP och Adde - mosade MFF innan jag gick ut och drack 26-kronorsbira på nation i Uppsala.

Åtta år senare är allt så annorlunda - allt förutom att ännu en ekonomisk bubbla håller på att spricka. Djurgården har dominerat 2000-talets allsvenska och lilleninja fyller snart två. Då kan det vara dags att flytta från stan.

Märkligt och långt från Stadion. Men en naturlig förändring. Tvingar jag mig själv att skriva.

GAIS 

Imorgon kommer Makrillarna. Jonson är sjuk. Dåligt. Som ninjaoptimist ser man det fina i att Dahlberg får starta och Amoah får kliva in på bänken (Quirino kan inte vara helnöjd…).

Mamacita frågade ikväll om i år är ett mellanår för DIF. Jäkla bra fråga.

1-årsjubileum

Det är nu 1 år och tre dagar sedan jag plitade ner mitt första ninjainlägg. Rimligt.

Det finns väl knappast något land med så tveksam sportjournalistik som kära Sverige. Den häringa sportbloggvärlden är det ju om möjligt ännu sämre ställt med, där höjdpunkten varit en skittrist AB-journalist som bara maler på om sin satans division 1-karriär samt dissar "konkurrenten". Nej, svenska fotbollsbloggar är en riktigt sunkig fix för en fotbollsjunkie.

Arenan

Fotbolldirekt skriver om att den nya arenan ska placeras på Storängsbotten istället för på Östermalms IP. Verkar vettigt. Har aldrig riktigt fattat varför man ska casha 200 miljoner för att slippa gå 350 meter. 

Vore fö kul om de kunde bygga upp den nya arenan i en virtuell värld så vi supportrar kan kolla in hur den kommer se ut, och även ge synpunkter på detaljer. DIF - por favor?

Coco Vaja

Northern Toll’s bästa kafé har blivit nominerat till Gulddraken. Känns som en fresh grund för den stundande pappaledigheten som inleds om tre veckor.

Tauer
Ingen har intervjuat Stoltz efter att klubben sajnade den vida omtalade Jan Tauer. Min gissning är att Stolles svar skulle vara “Jag tar det inte personligt, det är positivt med konkurrens”. Undrar om någon berättar att han faktiskt borde ta det personligt. Och byta klubb.

Flamingon
På några månader har Zlatan blivit en av världens hetaste spelare. Samtidigt som man är svårt förvånad över hans till synes plötsliga mognad, så känns det som att Ibra till sist nått den nivå som jag hela tiden förväntat från honom. Oavsett är det väldigt roligt att se honom på plan; felbeslut, frustration och divalater är bortbytta mot mogna överväganden, konflikthanterande och ödmjukhet.

Hörde honom snacka italienska. Inte en enda mening inleddes med “naaaääeejj…” Italienarna lär helt enkelt inte känna samme Zlattelito som vi.

SoNo del 1
Testade Asien-kjorren Wok Stop för första gången i dag. Sedan sist har jag insett att kjorreägarna inte nöjt sig med ett asiatiskt kök, och inte heller två asiatiska kök. Nej, de nöjde sig inte med mindre än thai, indiskt, blandningar av de två köken samt klassiska hamburgesas.

Det innebär att du i samma kjorre kan beställa wokad tandori och en 90-grammare. Den självklara följdfrågan - vad gör jag med polaren som är sugen på estniskt? Jo serru, honom skickar du till den estniska delin 35 meter österut.

Fresha grönsaker och rimliga priser drog dock upp Wok Stop-betyget nog för ett återbesök.

SoNo del 2
Ilias känner inte igen en ninja när han ser den. Snart kommer jag och lilleninja hänga där dagligen, då ökar risken för ett avslöjande.

Andra bloggar om: Djurgårdens IF, DIF, Jan Tauer, Robert Stoltz, Zlatan, SoNo, wok, Coco Vaja

En freshfresh första söndag i mars bjussade på vårlikt väder, en springtur i Haga och en brunch på Nero.

Hålet ner till Norra Länken-tunneln har blivit större och de har ställt dit en massa balla grävskopor, dosebyggnader och grejer.

Förutom att bilden nedan är ännu en steg i utvecklingen mot ett nytt Norrtull, så är det ett bevis för en snabbmatskultur i förändring… Burgarskyltarna plockas ner och thaiskyltarna sätts upp. Nu finns det sex thairestauranger inom en radie på 500 meter.

Norrtull genomgår en förvandling i Kafka-stajli. Från barren har jag perfekt insyn ner i det hål ur vilket gigantiska mängder schaktmassor ska fraktas från utgrävandet av Norra Länken-tunneln. Förutom de infrastrukturella ändringarna har också ett antal nya fresha etablissemang tillkommit.

Det senaste halvåret har två nya kaféer öppnats. Egentligen är siffran tre, men Night and Day på Upplandsgatan måste vara det mest förvirrade kaféinitiativet som setts i Vasastan. De hade kunnat knacka valfri vasastanit på axeln och frågat "är det fejktegel som gäller på väggarna nuförtiden?" Svaret hade varit "nej nuförtiden gäller Stockholmsvitt" och så hade även Night and Day smält in lagom mycket i områdets kaféflora för att kunna överleva våren.

Resultatet av den gamla rims-butiken blev Café Caesar, med trist namn, lagom förutsägbar vasastansinredning (som i motsats till den hos Night and Day inte fungerar frånstötande på kunder), helt ok käk och halv-ok kaffe.

Men viktigast för området är Coco Vaja, ett kafé av hål-i-väggen-sort, likt Sosta. Ägaren Ilias öppnade i somras och håller i rask takt på att ge hela hoodet en ny identitet. Coco Vaja är precis ett sådant ställe som alla vill ha i kvarteret. Ett ställe där man kan leva stammisdrömmen; att alltid bli hälsad med förnamn oavsett om man tar en kaffe eller bara går förbi på gatan. Förutom att Ilias bidrar med bra kaffe så agerar han neighborhood pimp då folk i området lär känna varandra, en insats som inte ska förringas.

Sammantaget tror jag att Coco Vaja kan vara början på en helt ny identitet för Norrtull. Släng in två klädbutiker (t ex kunde Pow is Now flytta ner från St Eriksgatan, nästan uppe vid Vanadisplan), ett par barer och någon inredningsbutik till så har vi oss ett SoNo - South of Norrtull. Ett namnalternativ vore NoOp, North of Odenplan. Båda är astöntiga och NY-suktande, men perfekta PR-stunts.

Mitt kvarter har fått ett antal sköna nytillskott till floran av affärsetablisemang.

I kåken har vi redan en av stans bästa indier - Mukut. Det enda som hindrar vår indier från att bli vida omtalad är hans inredning. Skulle han sula ut stolarna med ramar i runt körsbärsträ och stoppning i glatt 80-talsöststatsoverall-tyg och de matchande borden, och istället välja något udda eller personligt - då skulle han se vasastansborna spika igen bygget var kväll.

Vi har också klassikerna Bojens färg - Sveriges i särklass längsta köer, och Gulddrake-vinnaren Döden i Grytan - magnifik italiano. Båda dessa går att lämna därhän utan kommentarer. Liksom en garnbutik, en kemtvätt, en sushikjorre (nä förresten, kommentar: det är många som säger att det är stans bästa…) och en videoaffär.

Det går inte att strunta i att nämna den nya thaien. Den har det coola namnet Thaihut och gör mat i klass med de allra bästa thaiarna i stan. Den slår Narknoi på Odengatan med hästlängder t ex. 

Och det går framför allt inte att undvika att kommentera det näst senaste nytillskottet - den estniska delikatessbutiken. Allt jag har att säga - SOM VI HAR LÄNGTAT.

Till sist har vi en utflyttad däckbutik som hade sjukt feta rims i fönstret. Där håller de nu på att renovera. Med stor nervositet väntar jag vad som döljer sig bakom. En fresh bar? Hoppas, hoppas… Men det är väl bara ännu en sabla inredningsbutik. Eller ännu värre - tapeter.