Efter mitt första inlägg är det nog som ninjan säger lämpligt att säga vem jag är. Kaninen är en till synes ofarlig motpol till ninjan (men jag kan ju alltid gnaga av isoleringen på sladdarna). Sitter i solen på Stadion vilket gör att mitt rapporterande kommer vara i ständigt motljus och säkert inte särskilt klarsynt. Mitt förra inlägg till trots älskar jag Tauer vilket ju verkligen gör det så tråkigt att han är så dålig.

Innan jag hittar mitt spår här på ninjan kommer jag skriva om lite av varje, förhoppningsvis med en ständig positiv klang, för nu kan det precis som börschen bara gå uppåt.

Efter att det senaste året hängt ut mitt hudlösa själv och innersta tankar inser jag nu att livet i offentligheten gjort mig hård, och kall. Det som har hållit uppe är det villkorslösa stödet från läsare som har fyllt min mejlbox. Tack till alla de som gjorde att jag kunde gå upp om morgnarna, tack till alla de som såg till att jag fick mat på bordet. Ni som låg med mig för min pennas skull och inte för vem jag är, känn ingen skuld jag var medveten om att det förhåll sig så.

Som jag har antytt tidigare har mer av min tid gått åt till JK på sistone, och så kommer det under en tid vara. Därför är det dags att avsluta skrivandet här och eventuellt vässa pennan på en annan sajt, en annan gång. Jag önskar ninjan lycka till när han nu återigen får vara ensam om att fronta sajten i naken underkropp, och jag önskar alla djurgårdare ett härligt 2009. Nu med en riktig tränare på plats kan det nog bara bli bättre (än en tolfteplats). God Jul!

Imorgon flyttar jag till förorten, efter 12 år som innerstadsbo och åtta år i Norrtull. Våren 2000 sprack IT-bubblan, jag upptäckte en ny tjänst som hette Napster, jag laddade ner Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg" från Napster och partajade till solen gick upp. Sommaren bjöd på fotbolls-EM, basketlinne, cykelgäng och hattningstävling i Hagaparken.

Våren 2000 lyssnade jag också på radio när blåränderna - med den klassiska mittfältsuppställnignen Abbe, Dorran, MP och Adde - mosade MFF innan jag gick ut och drack 26-kronorsbira på nation i Uppsala.

Åtta år senare är allt så annorlunda - allt förutom att ännu en ekonomisk bubbla håller på att spricka. Djurgården har dominerat 2000-talets allsvenska och lilleninja fyller snart två. Då kan det vara dags att flytta från stan.

Märkligt och långt från Stadion. Men en naturlig förändring. Tvingar jag mig själv att skriva.

Det är vad ryssarna gav oss igår. Tordmulen tippade innan EM att Sverige inte skulle klara gruppspelet, och Ryssland visade med eftertryck varför det blev så.

För Sveriges del gäller det nu att få ihop ett mittfältsspel som håller måttet. Vi har inte vunnit en mittfältskamp i mästerskapen sedan VM 2002 och kan inte fortsätta att ge bort det initiativet gratis. I vår bästa stund, EM 2004, sprang ändå Danmark och Italien i åttor kring våra spelare på mittplan medan de one-touchpassade sig till målchanser. Att vi sedan i sista minuten i båda matcherna kvitterade oss till slutspel har länge skymt det faktumet.

Kan vi inte spela ut motståndarna måste vi springa sönder dem. Och därför måste mittfältet byggas om. Många lag spelar nu med tre centrala mittfältare. Redan där har vi med våra två spelare ett underläge. Och det håller inte våra spelare för, oavsett om de heter Linderoth, Svensson, Andersson eller Källström.

Lyckligast på EM-arenorna i Schweiz och Österrike ända tills finalen gått: ungarna som hand i hand följer spelarna ut på plan.

Och må jag spela vid deras sida, eller vandra ut på plan hand i hand med någon av dem.

Insändare i DN 16/6 av Stig Östlund, Sundsvall.

Dra mig baklänges, har ju glömt att öppna skumpan för att fira att det den 10 maj var två år sedan det första inlägget skrevs på djurgårdsninja. En institution!

Tommy Jacobsson verkar vara en sådan där svårt slipad lirare. Något plump kanske, men alltid med i matchen. Och han verkar ha koll på siffrorna.

Därför är det alltid intressant att höra vad han har att säga. Och nu har han gått loss på Djurgården Hockey som sajnat med Bajen-ägarna Anschutz. Enligt Jacobsson drabbar det dock inte bara hockey, utan även fotbollen.

Kanske Staden inte längre är så intresserade av att fotbollen får den arena som vi så gärna vill ha och som vi lovats. Kanske man skall tolka Kristina Axén Olins vilja att få oss till söder som en varning: ”Kom till söder annars är ni döda!”  Tja, jag har inte trott på det förut, men nu börjar jag tvivla. Staden, Anshcutz och Hammarby Fotboll har tillsammans löst sitt problem och fått med sig det enda ishockeylaget i Stockholm, Djurgården Ishockey. Slutresultatet kan kanske inte bli tydligare än vad Hammarby Fotboll AB:s Henrik Appelqvist framförde i Aftonbladet i lördags: ” Det är bara att gratulera Djurgården. De spelar ishockey och vi fotboll.”

Tommy går även loss på DIF Hockeys ordförande Mats Larsson när han drömmer om en gemensam arena för hela DIF - fotboll, hockey, fäktning - you name it.

Varför skulle vi då inte bygga en gemensam Djurgårdsarena, helt unik i Europa? Mats Larsson har inte ens en gång velat lyssna till argument. Vi har inte förstått varför. Förrän nu! […] Djurgården Ishockey AB får 9,5 miljoner kronor (välvilligt) från Anschutz som tack för hjälpen och som en följd av ett undermåligt styrelsearbete. Och intresset från stadens sida svalnar – trots tidigare högtidliga löften – för att lösa Djurgården Fotbolls arenaproblem. hammarbysupportrarna i Stadshuset kan andas ut.

Jag har länge misstrott staden i dess tramsande kring ny djurgårdsarena, kan detta vara ännu ett tecken på att vi inte får se en arena på den här sidan 2015? 

Kan det här vara på riktigt? Hur länge måste de inte ha tränat?! Anledningen till att det skulle kunna vara på riktigt är väl att det typ skulle ta lika lång tid att fippla till det med spezialfilmtricks.

När inte intäkterna från den här bloggen räcker till masar jag mig iväg till ett alldeles vardagligt jobb. Och i samband med en sådan dag kom det förbi en herre som stoppade in alla i små färgfack, som skulle säga hur man var som människa.

Själv blev jag lite lagom orange vilket tydligen betyder att jag gillar att tjattra (dra på trissor) och att få saker gjorda. Men det som fastnade var en liten rad som sa:

Ibland ger han sig iväg på intellektuella jippon

Först fattade jag inget alls, sedan tyckte jag det var helt uppåt väggarna. Men inom 30 sekunder insåg jag att det stämmer helt och fullt. Ja - hela mitt liv är ett enda långt intellektuellt jippo.

Den här bloggen är tamigtusan det största intellektuella jippot.

Och när nu jippot inleder ett nytt kapitel känns det som det behövs ett nytt namn. Tordmule är nytillkommen och det måste synas. Men vad ska bloggen heta? Vad ska detta blårandiga intellektuella jippo heta? Ge svårt fresha förslag i kommentarerna.

Till sist: Fasen vad cool han är Jonson. Från en intervju i DN om vad som händer när kontraktet går ut efter säsongen:

Jag skulle jättegärna spela vidare. Jag har de fysiska förutsättningarna och jag har motivationen. Att tvingas sluta skulle kännas som en nära-döden-upplevelse, tror jag.