Väldigt skönt att kunna gå från match lika nöjd som innan. Ok att det knappast bjöds på någon större fotboll på en matta som gjorde att man nästan kan hålla med Boström att plast inte är fel så här års. Men likväl var det en fröjd att se ett lag som ändå till stora delar ville spela boll och inte försöka lyfta boll över mittfältet mot hjälplöst jagande forwards. Bara en match så klart, men Örebro känns samtidigt som de kan bli farliga i år. Skönt också för Tauer att Gerzic inte valde hans kant igår och att han har Kebba som tar hans hemlöp.

Gårdagens stora frågetecken var annars mittfältet. Komac gjorde verkligen en av sina sämre insatser och jag blir inte riktigt klok på Dahlberg. Visst att han är hård och rivig, men jag undrar om han är tillräckligt mycket av en playmaker för att ta plats före "Pirlo" Andersson som jag tror hade kunnat gjort mer nytta än både Dahlberg och Komac igår, om han bara ens funnits på bänken.

Tre pinnar är grymt, särskilt som öppningen mot Örebro var en skitmatch av DIF. Ja, i alla fall de sista 60 minuterna. Innan dess vågade de hålla i bollen, spela kort till varandra och gå offensivt. Sedan kom tjongsjukan och en bristande rörlighet.

Oh well, tre poäng är som sagt grymt och jag gläds mycket åt Oremo, Gustafsson (lite opolerad i sin riskhantering, men vilken touch), Kebba (Sveriges nästa storback är snabbast i Allsvenskan ser det ut) och inte minst Sjölund som i årets första fajt bjöd på en höstprestation. Vad kan det inte bli av Dajja om han för första gången skulle kunna vara bra redan under första halvan av serien.

Så här sade Lukic i AB:

Han får dessutom till stor del själv bestämma i vilken position han ska spela. Det handlar om psykologi, allt för att ”Daja” ska växa.

– Vi har en skyldighet att göra Daniel till den spelaren han kan bli. Han vet att han är en nyckelspelare hos oss och vi kommer göra allt för att bygga upp honom till den spelare han kan bli, säger Zoran Lukic.

Det kan du haja, Zoran!

AB skrällrubrikar loss med "Han avslöjar Djurgårdens startelva" och fortsätter sedan med en story om att Petter Gustafsson sagt att han ska lira högerback. Om jag inte är dålig på att läsa mellan raderna så stannar Gustafsson där med sina avslöjanden. Inget om keepern. Inte ett ord om mittfältet. Knäpptyst om anfallet.

Rubriken borde sålunda varit "Han avslöjar Djurgårdens starthögerback".

Ps: Om tre timmar hittar ni mig över en biertje på Proviant på Sturegatan.  I en box fresh matchtröja.

Fem månader utan Djurgården. Fem månader utan ninjan. Fem månader av riva väggar, bygga kök, sopa golv, bo i damm, städa byggskräp. För 30 minuter sedan stängde jag målarburken för sista gången. Ja, för sista gången den här gången. Jag har ju flyttat till kåk, då viger man sitt liv åt att joxa med det hus som man flyttade till för att det skulle vara så harmoniskt. Harmoni my ass.

Men när jag stängde den där burken med stockholmsvit snickerifärg kunde jag äntligen börja foka på fotbollssäsongen. Djurgården har varit sällsynt lågmälda med inköp och uttalanden, vilket dock är förståeligt.

Gällande uttalanden – DIF kom löjligt långt ner i tabellen förra säsongen och har spelat dödstrist boll i tre år – med den historien har man knappast mandat att vara moppsig.

Gällande inköp – trots förra årets uselusla spel finns ett stort antal spelare att hoppas på. Antingen talanger – som Rajalakso, Oremo och Kebba. Eller de som mest inte lyckats – som Prince, Dahlberg (eller är han en talang?) och Haginge.

Det som känns mest inspirerande i Djurgården i år är ändå tränarna. För Jeglertz och Zoran är något att hoppas på. Jeglertz har vunnit massor och bör ha den känslan nära till hands och Zoran har lyckats i en liknande konstellation förut. Dagen innan premiären vill jag drista mig till att säga att de har alla möjligheter att komma på den position de väljer.

Även om jag saknar kunskap om många av spelarna tror jag att inspiration och rätt coachning kan göra Djurgården till ett topp tre-lag. De två delarna har varit helt frånvarande de senaste säsongerna.

Nu ska jag lägga fram tröjan och biljetten. Vi ses på Stadion.

Majard på svenskan har en historia av dåliga krönikor och fotbollsanalyser. Förvisso önskar jag ju att många av tabelltipsen inte ska stämma eftersom de flesta verkar tycka att vi bör hamna i samma regioner som förra året. Majard tippar oss å andra sidan som bäst i stan på en sjätteplats. Nu vill jag inte måla fan på väggen, men min tidigare ändå spriande optimism dämpades något när jag insåg att Majard tror på oss.

Men, nu bara två dagar kvar till avspark. Vad tror ni om startelva - min gissning:

 Dembo

Haginge - Kebba - Toni - Tauer

Prince - Sjölund

Dahlberg

Youssef - Oremo - Rajalakso

Blir det så här kan man väl dessvärre räkna med att Gerzic åter springer i åttor kring Tauer…

När vi igår värvade Boyd Mwila kan det väl egentligen bara betyda en sak, eller kanske två. För det första måste det vara en indikation att Jonsons häl är kaputt och att vi kan se fram emot hans insatser som tränare för P16 inom en snar framtid. För det andra säger det dessvärre något om vår egen offensiv. Förvisso har ÖIS Allbäck sen tidigare och gjorde väl årets värvning med Santos, men att vi (i panik) med två dagar kvar av fönstret ser deras fjärdeval (?) som en spetsning av truppen gör väl att vi riskerar att åter se Rajalakso som årets målkung på 6 baljor…

Nu är jag säkert lika historielös som vanligt, men Teddy Sheringham, en av få britter i föreningen gjorde det ju hyfsat under sin låneperiod. Nu verkar det ju som vi ska låna en vänsterback under säsongen, så det går kanske inte att räkna hem 13 baljor från backlinjen.

Nu vet jag ju så klart inte hur Aral tänker kring det hela, men det känns inte som ledningen har fullt förtroende för att Tauer ska täppa igen, eller hur ska man annars tolka två nyförvärv till en position där vi ändå har en eller ett par kandidater sedan tidigare… Nu kanske de tänker att Gustafsson med sin högerfot passar bättre någon annanstans, men nog känns det som vi får en tysk mindre i klubben rätt snart, en dröm vore så klart om han gick till Millwall där han nog skulle blomma ut ännu mer…

Det är så klart skönt att Orwells 1984 inte gick i uppfyllelse, men en kontrollapparat som styrde mer eller mindre alla aspekter av livet. Från och med i år kommer vi dock inte få se en aspekt av fotbollen som många tycker illa om, nämligen att spela ut bollen när någon är skadad. Det finns ju så klart någon typ av regel att man ska spela till domaren blåser av, men alla vet hur det ser ut i verkligheten. Nu har dock Djurgårdens årsmöte tydligen beslutat att spelarna inte får spela ut bollen.

Det här är så klart en naturlig förlängning av Arals nya spelmodell där spelarna och tränarna ska inordna sig i 4-3-3 oavsett om vi har spelmaterial för det eller inte. Min dröm är så klart att spelarna snarast möjligt kommer röra sig precis som i PES. Till nästa årsmöte ska jag lägga en motion!

Säga vad man vill om den gode Komac (förra året tyckte jag att han hade en skottsfär kring mål som gjorde att han aldrig kom närmare än 2 m), men han var nog den som satte störst avtryck på mittfältet förra året. Visst kan man invända att det skedde i avsaknad av profiler som Aki och Sjölund, men det spelar ju egentligen ingen roll hur bra spelare man har sittande på rehabcyklar.

Jag blir därför lite undrande när han fortfande inte har förlängt sitt kontrakt som går ut till sommaren. Enligt FD är det inte heller något som är nära förestående. Att det kan ha något att göra med den prekära förlusten på 12,5 millar föreningen gjorde förra året (trots försäljning av två brassar ) och därmed en framtvingad satsning på Stockholmsboende juniorer a la hokeyn låter jag vara osagt, men att inte vilja ha kvar försäsongens mesta målskytt känns ändå som ett kortsiktigt beslut.

I dessa tider då tiden genom att delas konstigt nog verkar bli mindre, trots alla försök att effektivisera min näst största tidsslukare, är det tur att man ibland väljer rätt snutt att uppleva. Det skapar helt möjligt en felaktig bild av världen, men vad gör det när man blir glad.

På grund av lillkaninens sovschema lyckades hon och jag fånga sista 20 av dagens match. Inte nog med att bli bjuden på två mål, dessutom verkade ju samarbetet Haginge-Youssef vara klockrent. Jag undrade till och med lite när killen bredvid berättade på sin lur att djurgår’n lirade uselt. Väl hemkommen visade det väl sig förvisso att killen haft rätt, men det gör det ju samtidigt lättare för mig att fånga det positiva. Youssef verkar riktigt snabb och även nyvärvade Milic visade prov på en inte helt oäven vänster, allt under rätt mycket fart och fläkt.

Vi kan så klart vara på väg mot ytterligare en usel säsong, men med rätt snuttar av försäsongsmatcherna ihopklippta i en best-of mot ÖSK är det dumt att i varje fall inte vara lite hoppfull att det kan ringa ett par gånger och åtminstone vara en del spring i benen hos yttrarna.